Rymdnörden

Efter Mercury, vars uppdrag var att sätta en människa i omloppsbana runt jorden, kom nästa steg på väg mot månen - Gemini. Mercury hade även bevisat att en person kunde fungera som pilot, ingenjör och att människokroppen klarade viktlöshet i upp till 34 timmar.

Det var Geminis uppgift att bevisa att människan klarade två veckor i tyngdlöst tillstånd, att två rymdfarkoster kan mötas och docka i rymden, att en astronaut kan göra en EVA (Extravehicular Activity - eller rymdpromenad).

Gemini har inte alls fått samma uppmärksamhet som Mercury eller Apollo-programmen, men var minst lika viktiga. Det blev tio bemannade flygningar och naturligtvis lyckades programmet med sina mål.

Innan Apollo-uppdragen ens var påtänkta kom Project Mercury och de första astronauterna. De kallades Mercury Seven, eftersom de var sju stycken. Fd. testpiloter som var redo att gå först i ledet när det blev dags att utforska en ny värld.

* Scott Carpenter
* Gordon "Gordo" Cooper, Jr.
* John Glenn, Jr.
* Virgil "Gus" Grissom
* Walter Schirra, Jr.
* Alan Shepard, Jr.
* Donald "Deke" Slayton

Den första människan i rymden blev ju Yuri Gagarin den 12 april 1961.

Den första amerikanen i rymden blev Alan Shepard, den 5 maj 1961. Hans rymdresa varade i drygt 15 minuter...

Den förste amerikan att ligga i omloppsbana runt jorden var John Glenn. Han gjorde tre varv.

För en underhållande och gripande titt på hur Mercury-astronauterna tränades och gjorde framgångar kan jag rekommendera filmen "The Right Stuff" (Det Rätta Virket).

Få saker får mitt hjärta att slå extra hårt så som Apollo-uppdragen. Pulsen stiger, kinderna hettar, ögonen blir blanka. Neil Armstrongs röst ekar välbekant i huvudet när han kliver nerför stegen till månens yta - den allra första gången en människa sätter fot på månen den 20 juli 1969.

"That's one small step for man... One giant leap for mankind."

(Jag hade faktiskt Neil Armstrongs ord som ringsignal på min mobil när jag bodde i Los Angeles.)

När Armstrong, Aldrin och Collins splashlandade i havet plockades de upp av ett hangarfartyg USS HORNET. Där sattes de i karantän i en husvagnsliknande mackapär. Jag har faktiskt varit ombord USS HORNET och sett där de satt i karantän. Det var ett stort ögonblick för mig. Rymdnörd som jag är.

John F. Kennedys berömda tal som startade hela kapprustningen att hinna först till månen - "We choose to go to the moon. We choose to go to the moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard."

Ryssarna ledde ju. Rätt stort dessutom. De hade redan skickat upp Sputnik I 1957. Sen Sputnik II med hunden Laika ombord. USA hade valt sina första sju testpiloter som skulle tränas att bli astronauter - Mercury astronauterna. Men ryssarna hann först att skicka upp en människa i omloppsbana 1961 - Yuri Gagarin ombord sin Vostok I. Kennedy lovade att hinna till månen innan 1970-talet. Han lovade det utan vetskap om det faktiskt skulle fungera eller om det var praktiskt möjligt. NASA jobbade stenhårt på att hitta lösningarna, vetenskapen, tekniken och människorna.

Det finns en underbar tv-serie för den som vill veta mer om hur amerikanarna tog sig till månen - "From the Earth to the Moon". Jag gråter varje gång jag ser ett avsnitt.

Har lekt med Google Sky. Låtsas varit "rymdfarare" och besökt avlägsna platser, till och med supernovor på södra himlavalvet... Jag har navigerat mig fram mellan stjärnbilderna, stjärnorna, galaxer och planeter. Jag har vridit och vänt på himlavalvet och inser att jag borde ha blivit astronaut. Kanske i nästa liv... Jag har mina favoriter på stjärnhimlen.

Vega, förstås. Hon lyser starkast och klarast av de alla på himlavalvet trots att hon inte är polstjärnan. Vega är en stjärna som finns i stjärnbilden Lyran. Det är från Vega vi får höra pulserande radiosignaler i filmen "Contact" med Jodie Foster. Boken av Carl Sagan är bättre än filmen...

Orion. Det finns så mycket att titta på i den vackre jägarens stjärnbild. Bältet, svärdet som hänger ner, men mest av allt gillar jag att peka ut de två översta stjärnorna och vad som skiljer dem åt. Den ena är röd och den andra är blå. Den röda är en död stjärna och därför kall. Den blå lever fortfarande och är därför varm. Den röda heter "Betelgeuse" och uttalas som filmens titel - "Beetlejuice". Det betyder "jättens armhåla". Inte så himla romantiskt, men så fick jag lära mig i min astronomikurs...

Anonym. En stjärna som jag ibland använder mig av för egen navigation. Med dess hjälp hittar jag lätt Karlavagnen och Orion på himlavalvet. Vet inte vad den heter, men borde förstås ta reda på det nu...

Cassiopeia. Döpt efter en drottning. Ser ut som ett "W" på himlavalvet. Eller ett "M". Det beror ju på vart man befinner sig... Rymdnörden har "döpt en stjärna" i konstellationen till sin bästis för ett par år sedan.

Mars. Jag har alltid varit fascinerad av Mars. Har bloggat om planeten förr. Det här är väl inte sista gången...

Är det nån som vill haka på till Mars? Ja, planeten alltså! ESA söker tolv kandidater som vill åka till Mars och expeditionen börjar i slutet av nästa år. Resans längd är 520 dagar och innebär extrem isolering.

När jag var liten ville jag bli astronaut. Ja, visst hade jag högtflygande (haha) drömmar redan som barn! Jag kunde smyga ut mitt i natten, sommar som vinter, för att lägga mig på baksidan och stirra upp på himlavalvet. Som tonåring skrev jag en uppsats till en tävling i lokaltidningen om UFO:n och vann en stjärnkikare. Den stjärnkikaren hittade jag nyligen när jag städade ur mitt gamla bohag. Den hamnade definitiv i "spara"-högen!

Jag fascineras av allt som har med rymden att göra, utforskning av planeterna, oförklarliga fenomen och science fiction. En av mina favoritfilmer är "Contact" med Jodie Foster. Boken är i och för sig bättre än filmen, som är skriven av Carl Sagan. Eller "The Right Stuff", som handlar om Mercury-astronauternas träning och olika rymdfärder. Eller HBO-serien "From the Earth to the Moon" som handlar om alla Apollo-uppdrag, vilket då förstås inkluderar alla resorna till månen. Är det inte lustigt att folk bara pratar om Armstrong och Apollo 11 men inte de andra resorna till månen? Vet ni hur många det blev totalt? Nähej, tänkte väl inte det... Kanske ska göra lite "rymdtrivia" snart...

Jag läste en kurs i astronomi på universitetet i USA. Det var otroligt spännande. I kursen ingick en utflykt till ett observatorium norr om San Francisco. Vi stack dit en kväll och riktade alla kikare av olika slag och storlekar mot olika saker. De flesta ville titta närmare på kometen Hale-Bopp som var synlig för blotta ögat då. Jag var mest fascinerad av att se Mars i närbild. I ett bra teleskop ser man att planeten är svagt röd och att det finns en nordpol och en sydpol, precis som på jorden.

Finns det is så finns det väl vatten. Finns det vatten så finns det väl liv?

Hittade den här bilden i Hubble-galleriet. Hade glömt den. Den togs 1994. Om jag minns rätt är storyn bakom det hela att man riktade teleskopet i en riktning och öppnade "slutaren" som på en kamera och höll den öppen.

Teleskop, som många kanske tror, förstorar inte objekt utan samlar in mer ljus än vad det mänskliga ögat klarar av. Slut på nörd-fakta igen. Den här gången ville man utforska vad som fanns "där ute", så långt bort att när man ser med ögat verkar det bara svart och mörkt. Men så fick man då tillbaka den här bilden. Alla ljusprickar, stora och små, är galaxer. Men här kommer det som får det att snurra till i skallen...

När man blickar ut i rymden, ser man även tillbaka i tiden.

Mmm, nu blir det lite jobbigt. Ljusets hastighet är beräknad att vara 299 792 458 m/sekund. Ljuset från solen kommer inte hit förrän 8 minuter och 19 sekunder senare. Vi vet alltså aldrig vad som sker på solen just NU. Likaså när man blickar ännu längre ut i rymden. Tar det 400 miljoner ljusår för ljuset att färdas hit, ser vi ju vad som hände för 400 miljoner ljusår sen. Hänger ni med?

Bilden nedanför ligger 5 miljarder ljusår bort. Vi ser alltså 5 miljarder ljusår tillbaka i tiden. Med tanke på att Big Bang beräknas att ha inträffat för 13,7 miljarder år sedan så ser vi alltså ett "urtids-universum".

Sug på den du!

Jag är fascinerad av rymden. Har alltid varit det. Redan som liten smög jag ut på baksidan av huset och låg och tittade på stjärnhimlen.

 När jag har tråkigt, eller vill ta en paus från jobbet, eller surfar i all oändlighet... då brukar jag kolla vad som händer i rymdens värld. Idag har jag snurrat runt och tittat på bilder från Hubble.

Hubble är ett teleskop som ligger i omloppsbana runt jorden. Det sköts upp 1990 och är placerat ovanför atmosfären. Anledningen till det är att atmosfären kan förvrida och blockera ljus som når planeten. Hubble ger alltså en vy av universum som överträffar alla teleskop som är baserade på jorden. Dess omloppsbana är på ca 97 minuter och det färdas runt åtta km/sekund. Men nog med nörd-fakta...

Bilderna som Hubble tar är helt fantastiska. Jag rekommenderar en titt i galleriet här. Under tiden får ni vila era ögon på den här... Lite läskig, men cool på samma gång. Det är en nebulosa som kallas "Timglas-nebulosan". Det är ju en optisk illusion, men....